Det är kanske ett av vår hästvärlds mest använda ord just nu. Vi hör det i samtal, läser det i artiklar och ser det diskuteras i sociala medier. De flesta av oss vill stå bakom det, och jag tror att vi alla på vårt eget sätt försöker leva efter det. Samtidigt är det ett begrepp som rymmer nästan lika många tolkningar som det finns hästmänniskor.
Egentligen är hästvälfärd inte ett laddat ord. Det är svårt att föreställa sig någon som skulle argumentera emot hästens välfärd. Däremot kan vi ha olika uppfattningar om vad ordet innebär i praktiken.
Vad är då hästvälfärd?
För mig är det omöjligt att ge ett enkelt eller fullständigt svar. Däremot finns det sannolikt en gemensam grundnivå som de flesta kan enas om – det allra minst acceptabla. Att hästen har tillgång till mat och rent vatten, skydd mot väder och vind, en torr liggplats, omsorg om päls och hovar samt möjlighet till social kontakt med andra hästar.
Men för de flesta av oss stannar inte hästvälfärden där. Oavsett om vi är hobbyryttare, tävlingsryttare, uppfödare eller bara älskar att vara nära hästar, är våra egna listor ofta betydligt längre. Vi funderar över kvaliteten på grovfodret, stallmiljön, hagarnas utformning, veterinärkontroller, hovvård, träningsupplägg, utrustning, återhämtning och den dagliga hanteringen. Alla de små och stora beslut som tillsammans formar hästens vardag.
Och ändå har vi då inte ens kommit till ridningen.
Det är kanske här våra vägar ibland skiljs åt. Vad innebär hästvälfärd under själva träningen? Hur ska vi utbilda våra hästar? Hur mycket ska vi kräva, när ska vi vänta och hur ska vi kommunicera? Här kommer våra erfarenheter, kunskaper och övertygelser att leda oss till olika svar.
Kanske måste det få vara så.
Att tänka olika behöver inte vara ett problem. Tvärtom kan respektfulla samtal mellan människor med olika perspektiv ge nya insikter och bidra till att vi fortsätter utvecklas. Ingen av oss blir någonsin färdiglärd när det gäller hästar.
För mig börjar hästvälfärd med synen på hästen som en levande, kännande individ. Våra hästar kan inte välja den vardag vi erbjuder dem. De kan inte välja tränare, foderstat, utrustning eller hur deras dagar ska se ut. Det ansvaret ligger hos oss.
Därför handlar hästvälfärd för mig om mer än regler, rutiner och checklistor. Det handlar om respekt, ödmjukhet och kärlek. Om att ständigt försöka se situationen ur hästens perspektiv. Att vara nyfiken på vad hästen berättar för oss och tillräckligt ödmjuk för att lyssna.
Jag önskar att min häst ska uppleva mig som någon som skapar trygghet, tydlighet och förtroende. Någon som är värd att följa. Innerst inne vet jag förstås att den, om den själv fick välja helt fritt, förmodligen hellre skulle stå i en grön hage och beta tillsammans med sina vänner. Men jag hoppas ändå att tiden tillsammans med mig är något positivt. Att den präglas av förståelse, omtanke och en vilja att samarbeta.
Kanske är det just där, i strävan att varje dag göra lite bättre val för hästens skull, som hästvälfärden börjar. Inte i att vi alltid tycker lika, utan i att vi aldrig slutar försöka förstå den individ som har anförtrotts vår omsorg.
